GRADERING – I teori och praktik



Text: Jens Larssen

Idrottsprestationer kan mätas genom sekunder, centimeter, poäng men oftast genom en direkt match som utser en segrare och en förlorare. Inom klättringen använder vi oss av ett graderingssystem som är unikt och som faktiskt inte liknar något annat system för att mäta prestationer. Systemet inom klättringen är främst till för att man ska kunna välja att klättra på en lagom svårighets grad. I andra hand går graderingen ut på att man ska tävla mot sig själv och mot andra. Graderingen kan aldrig bli exakt, för vad är det som bestämmer vad som är svårast: En väggtur med endast små lister eller en lång överhängande led med juggar. Detta är ett försök att diskutera klättergradering I teori och praktik. Kom gärna med synpunkter på detta ämne som ligger oss alla klättrare så varmt om hjärtat…

Graderingen bestäms av klätterpopulationen/All gradering är förslag. Klättergraderingen mäter inte i absoluta tal hur svår en led är utan hur svårt och hur lång tid klätterpopulationen tar för att bestiga en led, red-pointa en led. Förstabestigaren av en led kan endast komma med ett förslag. Det kan vara så att övriga klättrare har svårt eller lätt för den specifika leden varför graderingen måste ändras.

Populationens tidsåtgång att klara av en led är avgörande för graderingen, inte antalet red-point försök. Antalet red-point försök man kan göra på en dag beror på hur lång tids vila som krävs mellan varje misslyckande. På en kort led med kruxet i början kanske man kan mäkta med upp till 15 försök innan man ledsnar medan man på en lång pumpande led kanske bara har två försök per dag. Som ett resultat av detta är det många långa leder som anses hårt graderade.

Tekniska leder ska premieras framför styrkekrävande leder 
Eftersom det är lättare att tillägna sig styrka jämfört med teknik innebär detta att man måste hålla ner graderingen på powerbetonade leder. Om klätterpopulationen förhållande mellan teknik och styrka förändras, läs inomhusträning på branta överhäng, kommer den att uppleva branta etablerade turer som lättgraderade medan motsatsen gäller för vertikala turer. Ta en inomhustränad tonåring och sätt honom på lika graderade leder, sva respektive överhäng, och tonåringen menar garanterat att överhänget var lätt graderat.

Franska och svenska grader 
Det franska graderingssystemet har allt mer börjat användas även I Sverige för att så att säga prata samma språk. De två systemen stämmer inte övverens på så sätt att det franska är mer finmaskigt varför halva svenska grader har I ett par fall tvingats att användas. Nedan följer dagens mest vedertagna översättning mellan de tå systemen.

6b 6b+ 6c 6c+ 7a 7a+ 7b 7b+ 7c 7c+ 8a 8a+ 6+ 
6+/7- 7- 7 7+ 7+/8- 8- 8 8/8+ 8+ 9- 9-/9

Prestationer av klätterpopulationen I Sverige 
Det finns uppskattningsvis 40-50 personer som har klättrat 8a I Sverige och det finns ungefär lika många leder som är graderade 8a eller hårdare. De flesta turerna är uppsatta av Johan Luhr och det är också han som har gått flest 8a I Sverige. På tjejsidan har nyligen Anita Rostén gjort en 7c+/8a vilket även tidigare Eva Selin har klarat av. Ungefär ett dussintal tjejer har gått 7b eller hårdare.